De parar ihop klassiska porträtt med nu levande

Det började med att Zigge Holmgren gjorde fotomontage av sin egen familj. Han själv blev en 1700-talsherre som liknar Mozart. På väggen hänger porträtten av hans sambo och dotter.

”Bli den du kunde ha varit". Så lyder porträttören Zigge Holmgrens och hans sambo Annika Marusarz idé. Zigge monterar porträttfotografier på 1700-talsmålningar av gamla mästare. Genom att para ihop klassiskt porträttmåleri med modem digital teknik föds hybriden fotomontage. De kallar det nya konceptet för ”Post-art” och så vitt de vet är de ensamma i världen med idén.
Fotomontage som teknik är inte något nytt, men det är däremot idén om kombinationen fotografi och oljemålning från 1700-talet.
- Det hela började med att jag gjorde fotomontage av min familj, Annika och vår dotter, till 1700-talsporträtt, säger Zigge Holmgren.
För snart ett år sedan fick paret ett infall och bytte vindsvåningen i Stockholm mot ett hus i Visby innerstad. Här, mitt i Visbys historiska miljö, såg idén om 1700-talsporträtten sin gryning. Hösten 2002 startade de företaget Mayday media tillsammans.
Zigge Holmgren har bott i Stockholm hela sitt liv. För tre år sedan reste han till Visby tillsammans med sambon över en weekend. Då kände de båda att det var här de ville bo. Zigge har alltid uppskattat öar och har en förkärlek för den grekiska övärlden.

*

Han har hållit på med multimedia sedan tio år tillbaka och är även fotograf. I början av sin yrkesbana målade han mest nakenmodeller och har även gjort många porträtt. Med den nya idén "Post-art" faller två tekniker ihop - porträttmåleri och fotokonst.
- Men ibland kan man sakna att bli kladdig om händerna, säger han.
För att få målningen att se så autentisk ut som möjligt krävs viss manipulering av bilden, så att ansikte sjunker in i hår, hals, byst och bakgrund på ett naturligt sätt. Han manipulerar bilderna och det innebär en del försköningar. Men karaktären måste behållas intakt.
- Ofta kontaktar människor mig som vill ge bort ett porträtt till någon annan. Det är sällan någon beställer ett porträtt till sig själv. Det är en perfekt present till någon som har allt, säger han.
- Det är alltid lika överraskande att göra ett fotomontage. Förvandlingen är magisk.

Bilderna skannas och behandlas i Photoshop. Verktygen är digitala, men fortfarande hantverksbetonade. Bilden trycks direkt på en konstnärsduk och fernissas, dels för att överleva tidens gång och dels för att ge illusionen av en äkta oljemålning. Fernissan gör att tavlan till och med luktar äkta oljemåleri. Annika Marusarz, Zigge Holmgrens sambo, är firmans marknadsförare, Hon har tidigare jobbat på Nationalmuseum i Stockholm. Därifrån har hon sina kunskaper om gamla ramar. Här i Visby restaurerar hon gamla ramar och gör även nya som hon förgyller för att passa 1700-talets tidsanda. Dessa används sedan till Zigges porträtt.
För att nå ut till allmänheten med affärsidén och för att folk skulle förstå idén, valde Zigge ut ett antal kändisar vars foton han monterade i olika 1700-tals-porträtt. Babben blev Mona Lisa, Horace Engdahl fick vara Gustav IIl och Jean-Pierre Barda "Damen med slöjan". I våras ställde han ut tavlorna på vårsalongen i Lärbro.

*

Men varför just 1700-talsporträtt?
- Om jag levt förut var det definitivt på 1700-talet. Jag är nog något av en libertin, säger Zigge Holmgren.
Hans största inspiratör är Alexander Roslin, en porträttmålare som levde under 1700-tatet. Mest känd är Roslin för sina porträtt av medlemmar av Europas olika kungahov.
- Han var unik i sin epok. Hans porträtt är realistiska och livfulla, till skillnad från andra under den tiden. Det passar perfekt att föra in porträtt i dessa, säger han.
- Man kan fråga sig om det här jag gör verkligen är konst, säger han. Jag tycker att det är viktigast att det är roligt helt enkelt. Jag har fått en sån enorm respons på mina porträtt. Alla tycker att det är en kul idé. Och det är roligt.

Vem vill han själv vara då? Svaret kommer tveklöst. Mozart. Han har monterat sig själv i en 1700-talsmålning som liknar Mozart.
- Under en nyårsmiddag, det var milleniumskiftet, skulle var och en runt bordet berätta vilken person han tyckte var viktigast för mänskligheten. Då svarade jag Mozart, säger han.

Text: Maria Molin