RECENSION GT 040629 "MUZAK ART - det ligger i sakens natur"
Villa Muramaris, Gotland. 28 juni - 11 juli 2004
   
     
   

 

 

 

 

Den där kommer i grönt också, ler Zigge Holmgren skevt och pekar på ett av hans verk i en naturlyriksvit där det kan anas björkstammar och en annalkande sommar. Konst ska kunna matcha soffan idag, och mycket riktigt pratar ett par på plats i Villa Muramaris om hur "den där skulle göra sig över soffan" framför en av Zigge Holmgrens målningar.

 

     - Jag brukade hata sånt där men nu tycker jag att det är okej, ler Zigge Holmgren.
     Han vill kalla sina bilder för måleri, trots att han sitter framför datorn och arbetar digitalt med fotografier. Hantverksmässigt är det samma arbete menar han. Att han kan ångra och spara flera versioner av sina verk gör honom än mer lojal mot den spännande slumpen som utställningen "Muzak art - det ligger i sakens natur" i mycket vilar på.
     Genom omvänd teknik har Holmgren låtit "färdiga" fotografier förvrängas, stundtals blir de outgrundliga och ofta svårspårade.

     Slumpen uppstår även vid datorn och man kan se naturen som den kanske en gång var tänkt, liksom på nytt, i Zigge Holmgrens verk i Villa Muramaris fantastiska lokaler. När de är som starkast ska tilläggas.
     De första sex verken är lite blodfattiga, sköra och oprovocerande. Ett skört löv skapar nya linjer, men inte frågor. Deltagande.

     I landskapet "Naturlyrik 7" är det något helt annat. Där syns det där gotländska landskapet många bär inom sig. Här i en kraftigare skrud, typiskt men ändå befriande långt från en vykortställning. En havsbrytning djupnar i kanten och en röd färg borrar sig in i det inre. Något mullrar bekant. Alla vyer är alltså inte sönderporträtterade?

     Det sjuder något enormt, liksom andlöst i landskapet och när Zigge Holmgren talar om "Guds hand" och att "det kanske är storvulet uttryckt" i samma mening, kan man ändå få för sig att det faktiskt var någon som tänkte ut landskapet just så som det ser ut här i den Holmgrenska forcerade formen.

 

 

     Styrkan i Holmgrens suggestiva verk blir att betraktaren själv letar svar. Inte alla vill ha frågor svävandes ovanför huvudet i vardagsrumssoffan men Zigge Holmgrens konst framkallar de illmariska men ändå lagom angelägna frågorna om vad vi egentligen ser framför oss i vår närmiljö. Tekniken blir en spännande motvikt till de bilder och colgateleenden vi översköljs med var dag samtidigt som hans konst dessutom är lätt att ta till sig. Inte bara sökt experimentell.

 

Text: Hanna Widegren

Foto: Mia Grönkvist-Olsson och Ulrika Marusarz
Bildbehandling: Zigge Holmgren...